Hej!

Jag har faktiskt inte så mycket att säga, mer än att jag ska prata med någon snart och se vad jag kan göra. Jag tror att det kommer bli svårt i början att öppna mig och dela med mig av mitt liv och mina tankar, dom är det ju bara jag som vet om. Jag tror att jag kanske får anti deppresiva och kanske diagnoser, men jag hoppas att jag slipper diagnos-delen, även fast jag inte vill dela med mig av mitt liv till någon så måste jag... Det är enda vägen ut och jag måste försöka ta den och åtminstone försöka bli av med allt som är i vägen för mig. Efter jag gjort det så kan kan prata med mina kompisar oc av det må bättre, det är nog bara det första, öppna sig och börja prata, sen kommer nog resten och jag kan va mig själv igen<3

Hej!

Imorron är det skola igen och jag är så trött. Trött på livet och på alla runt omkring mig, jag vill va ensam men jag vet att det inte är bra. Jag orkar inte med alla som skrattar och ser glada ut, jag är så avensjuk och jag vill vara en av dom, men jag vet att jag kan komma dit, jag måste bara kämpa för det. Jag vill inte tappa kontaktten med någon och jag vill va jättebra kompis med alla, men det funkar inte så, man är olika.

Jag ska ta tag i livet den här veckan eller veeckan efter det, men jag vet att jag inte kan hoppas på för mycket, jag vet att jag inte kan bli glad första dagen. Jag måste kämpa länge och det kan ta lång tid.

Kram å hej!!!<3<3

Hej!

Jag har tänkt lite idag, jag tror inte att jag orkar leva alls, jag tycker verkligen att livet är jobbigt och jag tror inte att jag vill leva för jag ser inte värdet i det. Varför vill alla leva?

"lev livet medans det varar"

Vad vill dom säga med det egentligen? Att livet är roligt, att man lär sig något?? NEJ!!! Det är fel, livet är onödigt och man blir bara felbehandlad i det här samhället, vem vill gå i skolan? Om man ska ta till vara på livet, varför då gå i skolan och varför inte få slippa jobba? Folk blir mobbade i skolan och utfrysta (som jag blivit), är det att ta till vara på livet? Många blir så stressade att dom hatar skolan och inte villl gå dit. Jag, 16 år har hunnitvara så stressa att jag helst velat ta livet, hunnit gå in i väggen 2 gånger OCH även tänkt ta livet, med planer på hur jag skulle göra det... Är detta bra? Jaa gillar man att plåga människor och älskar att stressa mm, så är det väl roligt att leva, men om man är "normal" så är det inte så!!!

Idag har jag en väldigt dålig dag vilket förmodligen märks på vad jag skriver och hur jag skriver, men jjag har legat hella dagen i min säng och gråtit över allt och inget, jag vill inte leva så, jag vill ha hjälp, men vågar inte fråga någon och jag orkar inte ta tag i livet. Jag trivs bätte i skolan med mina kommpisar som bråkar omm allt än vad jag gör hemma... Jag älskar mina kompisar, jag vet inte varför men jag skulle typ kunna ta hem alla och låta dom flytta hem till mig, jag vet att dom inte gillar mig, men jag gillar dom... <3<3<3

With Love!

hej! Tack så jättemycket för alla kommentarer som jag har fått, de fungerar verkligen som ett stöd i min vardag<3 jag ska nu försöka göra något åt min situation under veckan som kommer, så jag säger bara TACK alla ni!!!:) 

Hoppas att ni har en bra påsk med mycket godis och god mat, själv solar jag om dagarna, gärna själv då jag börjat störa mig på alla, men det funkar det med:) längtar inte tillbaka till skolan, med massor med plugg och jag är så trött:( nu ska jag äta så det blev inget långt inlägg idag;)

Kram å hej!!<3

Hej och förlåt för riktigt dålig uppdatering på sista tiden   

Jag har haft en tuff period med allt i min omgivning och har fortsatt ännu djupare in i miin depresion, jag vet att jag SKA ta hjälp och att vill ha hjälp med att komma ur detta, men jag orkar inte, för jag vill inte att alla ska gå runt och behöva veta hur dåligt jag egentligen mår. Nu har jag även fått problem inom familjen och jag orkar inte stå upp och försöka vara stark. 

Mitt liv har blivit så sjukt kompicerat på sista tiden och jag har märkt att jag börjat dra mig undan och vill helst vara själv och inte träffa någon, få sjunka djupt in i min musik och slippa tänka på något. Hade jag fått så hade jag lyssnat på musik hela dygnet runt och undvikit att ta kontakt med människor över huvud taget, men jag vet att det inte är någon utväg då jag har provat det oräkneliga gånger och det har alltid slutat likadant, i djupare depresion och stående brevid järnvägsspårret, redo...

Är det någon som har det som jag, som ha nått tips på hur jag ska göra? Mina kompisar tycker att jag ska gå och prata med någon, men eftersom jag inte orkar så är det lite svårt. Jag vill ha hjälpen som finns, men jag är så rädd för att få diagnoser, tror nämligen att jag kanske kommmer få anti depresiva och diagnoserna adhd, dyslexi och tvångssyndrom. Det är nog int själva diagnoserna som jag är rädd för, jag är rädd för att mina föräldrar ska komma på mig med allt och bli överrbeskyddande. 

Snälla hjälp mig!!! Jag har nästan gett upp och jag skolkar så ofta jag kan och är inne i min egen värld och försöker leva somm jag vill, men det är så svårt när det inte är så IRL... 

Här kommer bilder på choklad, för det är ungefär det enda jag äter just nu, tröst äter kan man väl säga<3

Tack å hej!

Hej!

Jag valde att ta en paus med bloggandet, jag har haft så mycket i skolan. Jag behövde få fokusera på mitt liv och skolan, hoppade över alla fritids aktiviteter för att orka med. Vissa tycker säkert att jag behandlar min depression konstigt, men ärligt talat så har jag nästan gett upp. Jag vet inte om jag kommerr orka med att vara kvar här längre än 2 månader till, kanske överr sommarlovet också. Men jag fick flytta hemifrån för 2 veckor sedan för att jag inte klarar av att bo hemma. 

Jag har nästan givit upp hoppet om att allt kommer bli bra... som ni säkert har fått höra många gånger. Jag trodde på det i början men jag har börjat tveka. Varför skulle allt bara förändras och bli bra igen? Då måste det ske ett unnder om något sånt händer... 

Jag orkar inte

Jag vill inte

Jag har fått nog

Jag är inte stark

Jag vill inte leva

för JAG ORKAR INTE!!!

Jag har levt i det här länge nu och helt seriöst så har jag nor aldrig varit glad på riktigt utan bara fejkat för att ingen ska undra. Allt är mitt fel och jag vet det. Idag ska jag iaf träna och chilla, sen blir det väll chilla till resten och kanske plugga lite på mina helvetes läxor och prov.  

Hej!

Förlåt för dålig uppdatering här på bloggen... men min dator har gått i konkurs ungefär och den är nu inne på service för en stor, fet reparering 😂👍 men jag vet att jag inte kan skylla på det eftersom jag lika gärna kan blogga från mobilen, till mitt försvar har mitt liv nästan också gått i konkurs och då var inte blogga de första som jag prioriterade 😪 vi får väl se hur uppdaterad sidan kommer bli nu. Ska snart träffa en psykolog tror jag för jag vill inte ha det så här, men jag är rädd att dom ska ringa hem😖 

lägger ut lite bilder så känns det som att jag nästan kompenserat att jag varit borta i över en vecka😝😘