Hej!

Jag är ledsen att jag inte har skrivit något på vääääldigt länge. Jag känner inte heller att jag kan skylla på något, har bara inte haft lusten och orken, ni som är deppiga vet vad jag menar :) Det kan bli jätte jobbigt under en längre tid och det är inte säkert att det försvinner fort. Jag har precis haft en dipp, dippen som jag hade bestod mest av att jag blev känslig. Jag blev arg av ingenting och ledsen av vad som helst, dessutom så blev jag okontakt bar, det brukar jag bli. Jag sitter för mig själv och bara tänker och ingen kan då få kontakt med mig om de inte kämpar för det.

Vissa dagar har det varit så illa att jag inte ensvill träffa mina vänner, jag kan bara sitta och lyssna på musik och hoppas på att allt ska bli bättre med tiden, men så funkar det tyvärr inte :/ Nu ska jag försöka se till att tänka positivt och inte gå runt och deppa, se till att va med kompisar och va med dom bara för att det är socialt och för att jag inte vill vara som jag är. Men nu är hjälpen på väg och jag ska inleda vägen mot ett bättre liv redan i Juli :)

Skriv gärna frågor och komentarer;)

Kram å hej!

Hej och förlåt för riktigt dålig uppdatering på sista tiden   

Jag har haft en tuff period med allt i min omgivning och har fortsatt ännu djupare in i miin depresion, jag vet att jag SKA ta hjälp och att vill ha hjälp med att komma ur detta, men jag orkar inte, för jag vill inte att alla ska gå runt och behöva veta hur dåligt jag egentligen mår. Nu har jag även fått problem inom familjen och jag orkar inte stå upp och försöka vara stark. 

Mitt liv har blivit så sjukt kompicerat på sista tiden och jag har märkt att jag börjat dra mig undan och vill helst vara själv och inte träffa någon, få sjunka djupt in i min musik och slippa tänka på något. Hade jag fått så hade jag lyssnat på musik hela dygnet runt och undvikit att ta kontakt med människor över huvud taget, men jag vet att det inte är någon utväg då jag har provat det oräkneliga gånger och det har alltid slutat likadant, i djupare depresion och stående brevid järnvägsspårret, redo...

Är det någon som har det som jag, som ha nått tips på hur jag ska göra? Mina kompisar tycker att jag ska gå och prata med någon, men eftersom jag inte orkar så är det lite svårt. Jag vill ha hjälpen som finns, men jag är så rädd för att få diagnoser, tror nämligen att jag kanske kommmer få anti depresiva och diagnoserna adhd, dyslexi och tvångssyndrom. Det är nog int själva diagnoserna som jag är rädd för, jag är rädd för att mina föräldrar ska komma på mig med allt och bli överrbeskyddande. 

Snälla hjälp mig!!! Jag har nästan gett upp och jag skolkar så ofta jag kan och är inne i min egen värld och försöker leva somm jag vill, men det är så svårt när det inte är så IRL... 

Här kommer bilder på choklad, för det är ungefär det enda jag äter just nu, tröst äter kan man väl säga<3

Tack å hej!

Hej!

Jag valde att ta en paus med bloggandet, jag har haft så mycket i skolan. Jag behövde få fokusera på mitt liv och skolan, hoppade över alla fritids aktiviteter för att orka med. Vissa tycker säkert att jag behandlar min depression konstigt, men ärligt talat så har jag nästan gett upp. Jag vet inte om jag kommerr orka med att vara kvar här längre än 2 månader till, kanske överr sommarlovet också. Men jag fick flytta hemifrån för 2 veckor sedan för att jag inte klarar av att bo hemma. 

Jag har nästan givit upp hoppet om att allt kommer bli bra... som ni säkert har fått höra många gånger. Jag trodde på det i början men jag har börjat tveka. Varför skulle allt bara förändras och bli bra igen? Då måste det ske ett unnder om något sånt händer... 

Jag orkar inte

Jag vill inte

Jag har fått nog

Jag är inte stark

Jag vill inte leva

för JAG ORKAR INTE!!!

Jag har levt i det här länge nu och helt seriöst så har jag nor aldrig varit glad på riktigt utan bara fejkat för att ingen ska undra. Allt är mitt fel och jag vet det. Idag ska jag iaf träna och chilla, sen blir det väll chilla till resten och kanske plugga lite på mina helvetes läxor och prov.  

Hej!

Förlåt för dålig uppdatering här på bloggen... men min dator har gått i konkurs ungefär och den är nu inne på service för en stor, fet reparering 😂👍 men jag vet att jag inte kan skylla på det eftersom jag lika gärna kan blogga från mobilen, till mitt försvar har mitt liv nästan också gått i konkurs och då var inte blogga de första som jag prioriterade 😪 vi får väl se hur uppdaterad sidan kommer bli nu. Ska snart träffa en psykolog tror jag för jag vill inte ha det så här, men jag är rädd att dom ska ringa hem😖 

lägger ut lite bilder så känns det som att jag nästan kompenserat att jag varit borta i över en vecka😝😘

Hej!

Idag känner jag mig trött och slut i hela kroppen, men samtidigt pigg… Pigg på att göra saker, så som att springa och styrketräna, men inte när det gäller studierna. Jag orkar inte plugga längre, jag tycker att det är onödigt anstränga sig när man vet att livet kanske inte blir så långt. Jag har nästan givit upp hoppet om att det ska lösa sig, detta har pågått i 9 år, och redan då intalade jag mig att det en dag skulle bli bra. Jag hat inte sett någon förändring än….

Alla  runt omkring mig har lite svårt att förstå vad jag tycker är jobbigt och att dessa saker skulle kunna påverka mig så mycket att jag vill ta mitt liv… Och visst det kan jag förstå, för det är  ingen, INGEN som vet något om mitt innersta, då kan det bli svårt att förstå, men alla tror bara att jag driver med dom. Jag förstår om man inte kan sätta sig in i min situation om man inte varit med om något liknande, men att tro att jag driver och är oseriös… Nej det har jag inte förståelse för det. Men det jag nog stör mig på mest är nog att alla tror att dom mår så dåligt hela tiden, det går inte ens att prata med vissa för att dom jämför med sin egen situation Det handlar ju för helvete inte ens om samma saker och jag vill inte vara den som gnäller så därför har jag näst intill slutat prata med sådana Jag vill inte att andra heller ska behöva må dåligt, men många fejkar för att få uppmärskamhet, och det är sååååå onödigt att gå runt och gnälla.

Jag tycker inte att någon ska gnälla, alla lever på olika sätt och vissa är  känsliga för sånt här och gnäller och vissa är tvärt om, de visar inget, inte på nått sätt… Jag visar nog på vissa sätt utan att det är meningen, men jag vill ju samtidigt ha hjälp, hjälp med att komma tillbaka till mig själv igen, så jag är nog mer åt det hållet och håller mycket för mig själv, men att jag fortfarande kan prata om jag måste.

Nej nu ska jag städa för my friends kommer över i kväll och vi ska ha myskväll, med mat och chill.

Tack å hej, leverpastej!

Hej!

Självklart har jag lyckats bli deppig idag.... När man gillar någon, och man har berättat det för den personen... Den personen som alltid finns och hjälper en när man mår dåligt. Jag ångrar att jag sa nått, allt har bara blivit fel efter detta. Visst vi ses inte så jätte ofta, men 5 dagar i veckan räcker...

När man får sms från den personen och hur den berättar att den gilla ens bästa vän... Det är sånt som jag inte orkar just nu, vafaan! Håll det inom dig eller prata med någon annan... Fråga inte mig om min bästa kompis gillar dig, fråga henne!!! När man vet att jag är deppig och allt redan är fucked up mellan oss... Vissa fattar verkligen inte att sånt gör att man blir liten, oviktig och jätte lessen. Klart jag visste att det inte fanns nån chans ändå och det va inte det som va mitt mål heller, men asso det betyder inte att jag är känslo kall och trög.

Jag vet att du inte gillar mig, du har gjot det tydligt redan, jag försöker komma över allt det där och sluta undvika dig så fort jag ser dig... men jag glömmer inte på en månad, räkna inte med det!!! KRÄV INTE DET!!!!! 

Jag orkar inte se på dig, jag mår illa, du har gjort mig illa men samtidigt helare för jag vet att du bryr dig, förstår, förstår att jag är  udda, känsliig och att jag är på gränsen, på gränsen mellan levande och död. Det kommer att ske om du inte finns kvar, men samtidigt är jag så arg... JAG ÄLSKAR DIG kära DU!