Hej!

Jag tänkte berätta lite om hur mina senaste dagar har varit, för jag tycker ändå att det är viktigt att skriva lite om även det eftersom detta trotts allt är min blogg och jag ska berätta om mig själv.

För några dagar sedan fick jag reda på att vi förmodligen ska till simhallen med klassen, så jag bestämde mig för att på RIKTIGT sluta skära mig.

-Men vad hjälpte det?!

-Inte ett jävla skit!!!

Jag hoppades på att allt skulle hinna läka innan vi åker dit, jag klarade 3 dagar... sen föll jag tillbaka in i det och deppade sååå djupt. Så i går var jag inte i skolan, jag sket i nationella proven och jag sket i mitt liv just den dagen, jag åt inget på hela dagen heller.

Jag vill inte ha det så här, det är jobbigt och mina känslor är verkligen TOTALT BORTA... Jag orkar inte mer, jag behöver någon som jag skulle kunna prata med om allt... Men min bästis är så upptagen av att bli poppis och hon vill visa sin *snygga* röv för alla... 

Jag vet att hon lyssnar o så, men det känns inte som att hon bryr sig. Det känns som att hon tror att jag inte är seriös med självmord.... Det finns bara en jag kan prata med, som tar det på allvar, men det blir så konstigt då vi bara känt varann i 5 månader... Jag orkar verkligen inte mer....

O snälla!! Håll käften om ni tycker att jag är deppig!!! För visst det är jag, men jag ska göra något åt det o inte bara sitta och häcka vid datorn...

En av mina andra kompisar som jag litar på väldigt mycket och vi är ganska nära ändå, skulle jag kunna prata med, men hon är ganska känslig och jag vet inte omm hon typ skulle svimma om jag berättade att jag skar mig... Men jag ska berätta för henne, hon måste ju få veta nån gång, men eftersom det inte syns då det är under fötterna o på höfterna så är det inget jag har behövt bry mig om tidigare.....  

Jag ska försöka prata med någon snart är det tänkt, men vi får väll se om jag lyckas fega ur för åttonde gången...

-Ska jag  prata med psykolog, kurator eller en kompis?

-Jag har ingen aning, men det ska jag lyckas klura ut ;)

AJA... Ha en bra kväll!!!  

Hej!

jag skulle bara vilja dela min otroligt deppiga dag. Tänk dig att jag alltid har känt mig ensam, även fast jag hela livet har haft vänner som stöttar och bryr sig. Ensam för att jag är som jag är, det finns ingen som är som jag... jag är bara dum, korkad och ful. 

Mit utseende har jag aldrig varit nöjd med, har altid varit lång, nu har jag dock vuxit klart och jag blev ca 173 cm. KUL när alla killar inte växer :/ men iaf... jag har alltid haft problem gällande min vikt, jag har en gång varit mager och haft på gränsen till anorexia, men nu när jag äter så lägger sig allt fett på min mage och inget alls på ex. benen och armarna. Detta gör att jag känner mig tjock och vill gärna gå ner i vikt, men jag vet samtidigt att jag är lite för smal fortfarande och alla bara klagar på att jag  är för smal  hela tiden. Mitt ansikte ser ut som ett bombnedslag, eller det kanske det inte gör, men det känns så.

Dagen har gått ut på att plåga sig genom skoldagen, har känt mig tom i hela kroppen, det finns inget innehåll, bara luft, jag är ingen bra människa. Jag har inga känslor, jag är aldrig glad eller lessen eller arg... Förut hade jag iaf känslor för människor, som i kärlek ;)  Men nu... jag har inget att leva för, allt känns skit och allt jag vill göra är att ta mitt liv, men det kommer inte att inträffa. Min kompis har redan förlorat en vänn och har sagt att han inte kommer orka med samma sak en gång till, så jag låter bli bara för hans skull och jag hoppas att mitt liv någon gång kommer bli bra.

I morron är det ännu en dag i skolan, och dom kan glömma att jag ska vara med på gympan, orkar inte, vill inte, vill INGET!!! Om någon har nått tips på hur jag kan göra för att få tillbaka mig själv, mitt jag i kroppen igen, utan att fortsätta skära mig trån top till tå, så vore jag evigt tacksam för den som hjälper mig ur det här!<3

KRAM Å HEJ!!!

Idag är jag som ett tomt skal, har inget innehåll längre. Allt försvan och lämnade mig kvar att vandra som ett skal på denna jord. Jag känner att jag använder bloggen som en typ av dagbok, men utan för mycket privata saker förstås ;). 

Jag har nu lyckats hålla mig borta från knivarna i 9 dagar, det va mitt mål, men idag sprack allt, jag skar.

DJUPT!

Det gjorde ont.

Det va skönt.

Jag hämtade is för att få smärtan att minska lite och för att blodet skulle sluta forsa ur min kropp. Det var inte meningen att det skulle bli så djupt, men med isen så avtog smärtan och utan kontroll, så skar jag upp samma djupa jack igen fast ännu djupare. Men isen hade bara bedövat en bit, så plötsligt gjorde det så väldigt ont, jag hade kommit in till det somm inte va bedövat. Nu har jag ett djupt jack i höften, och jag ska fortsätta kämpa för att kunna sluta, även om det blir svårt. Men när jag väl kommit över tröskeln så tror jag att det kommer att bli lättare att hålla knivar och allt sånt borta, även om jag kanske inte kommer kunna vara ifrån det på heltid.

Och om jag nånsin får en relation, som är mer än vänner så kan jag säkert få lite extra hjälp om nätterna med att sluta och kunna va med nån som jag älskar att umgås med. 

Nee nu ska jag sova:)

LYSSNA PÅ DEN HÄR!!! är den inte underbar?  

Hej!

Idag har jag nog haft nån slags humör stark dag... Först va jag normal på morronen:) men sen vid lunch flummade vi jätte mycket och jag var skit glad och vet fortfarande inte varför. Det var ovanligt... Eftersom jag inte har varit lika flum sen jag gick i 7:an:) nu är det mer så att när jag är glad så ler jag och kanske skrattar lite nån gång i bland...

Men iaf... Vi var jätte flummiga och skrattade nästan konstant i 3 timmar:) men sen kom eftermiddagen och helt plötsligt blev jag jätte seriös och sluttade tycka att allt var roligt:/ Detta övergick sen i depp och jag deppade massor. När jag gick hem från skolan fick jag en sån konstig attack som bara jag kan få... Jag fick för mig att ta livet..:/ Sånna får jag ibland, jag tänker på vad som helst o sen kommer det bara till mig, och det är inte jag själv som har kontrollen:(

Det kom en buss utanför min skola... Killen som jag gillar skulle åka med den, och eftersom han inte gillar mig så tyckte jag att det va passande med just den bussen, för jag tyckte att han va värd att se mig dö för att jag inte orkade mer...

Men det gjorde jag inte, då skulle det bli så jobbigt för folk omkring mig.

Men just sånna tankar kan komma och jag blir typ rädd för mig själv och vill typ fly ur min kropp. I går fick jag en attack också, då jag skulle cykla över vägen... Jag cyklade och tänkte att bilen inte skulle hinna stanna, men det gjorde den och det är jag ändå ganska glad över.

Så har min dag sett ut än så länge :/ Men jag ska plugga o sen träffa kompisar i kväll, önskar att min klass va lite mer social än vad den är :P då skulle vi kunnat göra så mycket mer skoj än vad vi gör just nu:)

Bye bye bacon!:)

hejsan!

Ifag har jag varit i skolan (så klart;)) det var kul och underhållande för en gångs skull. Min klass är verkligen en av dom bästa som finns så all kärlek till dom. Känns lite hemskt att byta skola nu till hösten och inte träffa alla gulliga människor varje dag, som har gjort mig till den personen jag faktiskt är idag. På både gott och ont förstås, mycket bråk och tjafs, men det har det tusan varit värt eftersom jag fått alla mina kompisar som jag har fått. Många av dom betyder nog mer för mig än dom tror eftersom jag även har bråkat med dom, men vissa som jag är med, vet verkligen hur mycket jag uppskattar att dom finns där och är just sig själva. Sådana som vågar står för vilka dom är, jag älskar sånna personer för då vet jag att jag kan lita på dom och att dom är ärliga. 

Just idag är mitt liv tungt och jobbigt, det känns som en stor sten som tynger ner, mitt humör ändras hela tiden och jag kan gå från att vara super, mega glad till att bli jätte arg. Det är inte kul att veta om att man är sån när livet inte är lätt, men jag har mina älskade vänner som stöttar, jag är lite stolt över mig själv nu när jag inte har skurit mig på 6 HELA DAGAR!!! Men snälla! Vad ni än gör, börja INTE skära, det kanske känns bättre för stunden och man blir gladare, men det tar inte mer än en timme förän man ångrar sig nått grymt. Så ta tag i er själva om ni känner att det är något som tynger, prata med någon, eller spring en runda, vad som helst. För skärandet är inget jag är stolt över och jag önskar att jag aldrig hade börjat! Det blir ett beroende till sist.

Ha det bra och gör något om ni mår dåligt!!!

KRAM:)