Hej!

Jag skulle vilja ta upp det med att folk skaffar ask. Har dom tänkt på konsekvenser? Näthat? att dom förmodligen kommer få konstiga frågor? Att frågorna kan vara kränkande och för privata?

Jag har absolut inget emot de som skaffar ask, men vill man verkligen dela med sig av hela sitt liv och låta andra få reda på allt om en själv? Inte jag ialla fall, jag skulle aldrig vilja berätta om hela mitt liv för alla. Men det kanske är bra för dom att få veta att någon undrar något om dom... eller?! Som dom inte vågar säga face to face... 

Det är samma sak med att berätta för den man gillar att man faktiskt gillar den. Jag har  aldrig förstått mig på folk ssom bara mesar och inte säger nått. Men hallå! säg det till den så får du ett ärligt svar, och smsa inte utan ta det face to face så blir det lättare att prata om. Varför hålla allt sånt inom sig? Jag är för mesig för att berätta för mina vänner, men jag berättar för den jag gillar att jag gillar den, för man litar ju alltid på den man gillar... Eller? så är det för mig i alla fall. 

Men tillbaka till ask... vad är grejen? måste alla ha ask? Vad är det som är så roligt med ask egentligen? Det förstår inte  jag. Men om man så gärna vill dela med sig om sig själv och öppna sig för hela vinernet så visst.

Idag är jag som ett tomt skal, har inget innehåll längre. Allt försvan och lämnade mig kvar att vandra som ett skal på denna jord. Jag känner att jag använder bloggen som en typ av dagbok, men utan för mycket privata saker förstås ;). 

Jag har nu lyckats hålla mig borta från knivarna i 9 dagar, det va mitt mål, men idag sprack allt, jag skar.

DJUPT!

Det gjorde ont.

Det va skönt.

Jag hämtade is för att få smärtan att minska lite och för att blodet skulle sluta forsa ur min kropp. Det var inte meningen att det skulle bli så djupt, men med isen så avtog smärtan och utan kontroll, så skar jag upp samma djupa jack igen fast ännu djupare. Men isen hade bara bedövat en bit, så plötsligt gjorde det så väldigt ont, jag hade kommit in till det somm inte va bedövat. Nu har jag ett djupt jack i höften, och jag ska fortsätta kämpa för att kunna sluta, även om det blir svårt. Men när jag väl kommit över tröskeln så tror jag att det kommer att bli lättare att hålla knivar och allt sånt borta, även om jag kanske inte kommer kunna vara ifrån det på heltid.

Och om jag nånsin får en relation, som är mer än vänner så kan jag säkert få lite extra hjälp om nätterna med att sluta och kunna va med nån som jag älskar att umgås med. 

Nee nu ska jag sova:)

LYSSNA PÅ DEN HÄR!!! är den inte underbar?