Hej! 

Idag blir det ett inlägg om hur jag känner angående mitt liv, jag kanske redan har sagt delar av det, men nu skriver jag ut totalt!

När jag var liten va jag populär, alla ville va med mig, men jag ville inte va med dom. Jag ville va med min bästis, ingen annan... och jag fick aldrig chansen att vara själv, det var antingen familjen eeller alla mina kompisar, jag fick aldrig bestämma själv, mina föräldrar bestämde om jag skulle va med dom eller inte. Jag fick inte välja själv. 

Jag mådde inte bra av allt det där och jag slutade äta, åt inte på en vecka, sen åt jag lite, men jag fick kex choklad till frukost för att jag skulle få i mig något över huvetaget. Det va en jobbig tid, det höll på i 5 år, jag ville inte ha nån mat, ville inte gå till skolan, hade ont i magen och gick därför till en läkare en gång i veckan. I 5:an fick jag börja gå till en psykolog för att jag hade självmordstankar, och jag försökte faktiskt ta mitt liv på olika sätt, bland annat genomm dränknig i en sjö. Men inget lyckades.

Jag gick till henne 3 gånger, men jag blev bara stressad av att va där, hon sa att jag skulle hålla mig utanför allt och att saker inte va så illa. Sen blev jag utfryst i skolan, alla vände sig bort när jag kom, gick i väg när jag sa hej, och på lektionerna när vi skulle jobba i grupper va det ingen som ville va med mig så jag var alltid för mig själv. Det gjorde mig ledsen när till o med min bästis dissade mig och gav upp mig, hon hittade en annan kompis att vara med.

När jag bytte skola till 6:an fick jag en jättebra klass, alla fick vara som dom ville och jag fick tillbaka min bästis igen. Allt blev bra igen och jag fick nya vänner, alla betydde mycket för mig och jag gillade dom för deras personlighet och dom accepterade mig, det var min underbaraste tid någonsin.

Nu det senate året har det hänt så mycket med kompisar, det är mycket i skolan, killar. Mitt huvud är som en tumlare, mina kompisar ger mig skulden förr allt och jag har på nått konstig sätt lyckats blanda mig in i alla bråk inom klassen, trots det att jag hatar bråk och konflikter. Jag går i nian och har just nu väldigt mycket i skolan, nationella prov och stora uppsattser på 20 sidor.Det här gör att jag är stressad dygnet runt och jag sover inte om nätterna längre, Jag kan ligga och tjuta i 2 timmar.

Killen som jag har gillat uder ett halvår som totaldissade mig i december är jag nästan över nu. Vi snackade för att jag inte mår så bra och redan då visste han att jag hade känslor för honom, vi snackade i 3 timmar om både det ena o det andra. Både om varför jag mår som jag gör och om mina känslor för honom, jag beerättade en hel del. Jag litade verkligen på honom och berättade mycket för honom. Men efter bara en månad hade han berättat för en annan i min klass, och sånt hatar jag, när man inte ens kan prata med mig om det innan.

Jag började skära miig och har fått tillbaka mina självmordstankar, skär djupare och DJUPARE!! Det gör ont och jag kan inte sova på min ena höft för att såren är så djupa.

 Det där är mitt liv lite kortfattat och vissa av sakerna som har hänt i mitt liv, men det finns värre, MYCKET värre, men det är för privat för att skriva på internet.

KRAM Å HEJ!